Doha Airport

Mitt rum, på bilden kan min gigantiska sjukvårdspåse skådas. Det känns som att jag ska bota hela Afrika. 

Kvällen innan resan börjar i panik (vilket resulterar att jag tillverkar ett iphoneskal i kartong, börjar tvivla på att mitt pass är giltigt och måste testa om min adapter för kabelinternet verkligen fungerar) och slutar i att världens bästa pojkvän tar mig på hemlig pre-alla hjärtans dag-middag, glass och lugnande klassisk musik.

I Lonely Planet står det att Johannesburgs flygplats är en av världens osäkraste, så jag har låst min väska med 3 lås. 

Sedan gick allt fort. Jag hann precis med tåget över sundet innan förseningarna började (hård blåst, löv på spåren mm) och tur var väl det för jag ville inte spendera en sekund till med människorna i samma kupé. När jag sätter mig säger en kvinna på bred skånska ”ååååh vilken packning, vart ska du?”, jag svarar aningslöst att jag ska till Sydafrika. ”Vad ska du göra där?”, jo, jag fortsätter och förklarar först att jag ska gå en kurs i traumakirurgi och på frågan vad det är säger jag att man bland annat vårdar skottskadade människor. Då skriker hon ”JASÅ DÅ HADE DU LIKA VÄL KUNNAT STANNA HEMMA, FÖR HÄR I MALMÖ SÅ SKJUTER MEDMÄNNISKOR VARANDRA VARJE DAG”. Jag ler lite ursäktande och håller med. Hon fortsätter ”VEM SOM HELST I KUPÉN SKULLE KUNNA HA ETT VAPEN PÅ SIG JUST NU”.  …då blir det tyst. Alla sneglar på varandra. Det fortsätter att vara tyst. Kvinnan samlar ihop sin jacka och väska och stiger muttrandes av i Hyllie, men hela resten av resan (även när konduktören kommer) så råder iskall, avvaktande tysthet.

Vår farkost!

Resenären själv!

Och – någonstans finns det någon som vet att jag gillar att flyga – för jag blir satt vid nödutgången med jättestort fotutrymme, en barnlekhage (spexiga kids) och fönsterplats. Den traditionella Bloody Maryn var god, men med ett styng av saknad för Lina Broman. Bredvid mig satt en libanesisk malmöit som kollade på kvinnoförnedrande arabiska filmer och försökte få mig att säga att flygvärdinnorna var snygga. Jag plirade tillbaka och sa ”but they are surely not more beautiful than me?” och då bjöd han mig på skalad apelsin och bad om ursäkt (han tänkte att jag blivit kränkt av frånvaron av kommentarer om mitt yttre).

Min Bloody Mary. Jag dricker en varje resa som jag passerar ekvatorn på. Det behöver nödvändigtvis inte vara exakt när man passerar, men samma resedygn i alla fall.

Kolla! En Laban!

Nu sitter jag på en restaurang i Doha och har just ätit lammgryta. Man blev bjuden på mat för att min flight går vid midnatt och kvällsmaten missades på planet. Full poäng i service för Qatar Airways! Här smyger omkring en del långa spöket laban i vita klädnader och palestinaschal, japanerna bildar långa tåg när de tar varandra på axlarna vid förflyttning och jag har hittat en ny favoritparfym: Jardin du Nil av Hermès. Är mycket förväntansfull inför i morgon.

Min delikata (även om det inte ser så ut) kvällsmat. 

PS: The Sense of an Ending av Julian Barnes är EXTREMT bra, fast det kan också bero på att det är den första skönlitterära boken jag läser på ett halvår. 

Resfeber!

Det liksom suger till i magen dagen innan man ska resa bort. Packningen är nästan packad (jag har med mig så mycket sjukvårdsgrejer att det känns som att jag kan bota hela Afrika), idag har jag sprungit de absolut sista ärendena, Henrik och jag ska äta middag på Vepspa och JAG ÄR SKITNERVÖS. Tänk om det blir livsfarligt. Asien är för mig mycket mer hemma, ja, till och med Tonga är på något sätt närmre än att åka själv på ett traumakirurgi-utbyte till Sydafrika. Vad tänkte jag när jag sökte det här? 

Åh, just det. Förmodligen för att det är typ det häftigaste man kan göra. 

Nedan följer lite bilder från världens bästa halvår. 

Jag och pappa hälsade på en liten galning i Umeå.

Med tok-Holly i Halmstad. 

Jag och Johan övar inför vår FAS-tentamen. Notera att jag inte kommer att ha någon karriär inom öron-näsa-hals då min patient kräks.  

Utsikten när det byggs om på sjukhuset. 

Två kleine änglar. 

Henrik utanför sågverket i Hallaböke. 

Det blev en riktig vinter. 

H i en av världshistoriens snyggaste jackor. 

Hmmm. Någon har nytt kontor!

Budapest i korthet

Jag och min pojkvän Henrik var i Budapest i höstas, här kommer några bilder från resan. Det känns redan väldigt länge sedan. Staden var otrolig, en gammal prålig pärla som låg och lurade under förstörda fasader och dålig skyltning. 

Yoko! No, It's Johansson & Oernoe Ax

Ölen var god! Vi var ute en kväll och gick på en klubb som låg i en gammal rivningskåk.  

Henrik på en av alla broar över Donau.

Pastorn.

Donau!

Vi var en hel eftermiddag på ett badhus med speciellt mineralrikt vatten. I början kändes det lite äckligt att alla badade där men det övergick i fascination över badmode, tjocka människor, oliktempererade pooler, ångbastubad och virvelströmmar.

Jag och min nya vän. 

Nya resor.

Min nya blogg! Den förra finns fortfarande på www.professionellacyklister.blogspot.com, men den är så späckad med bilder att jag inte får mer utrymme att ladda upp nya.
Sedan hemkomsten från Asien har jag och Henrik varit i Budapest, det har firats jul och läkarprogrammets största tentor är avklarade.

På torsdag åker jag till Johannesburg i Sydafrika för att gå en kurs i traumakirurgi. SÅ SJUKT SPÄNNANDE. Alla (läs: mamma och pappa) varnar mig "det är dödsfarligt" och jag vet att det inte är en säker plats men jag tror att det kommer att gå fint.