Regn och Arthurs pass

Vi vaknade i misär. Det spöregnade (ett regn som inte går att jämföra med de tidigare regnen) och takluckan hade varit lite öppen samt att tvätten inte torkat – så vi var bakfulla och ALLT var blött. Malins nikotintuggummin var slut.

Snabbt beslut om att lämna glaciärjävulen (Rasmus skulle hoppat fallskärm men vädret gjorde det omöjligt igen) och köra mot Christchurch. Det sista lilla hoppet killarna hade om att komma till Queenstown dog. Det regnade hårt.

Riktig regnskog (som definieras av växtlighetens densitet och inte dess temperatur, vet vi nu...)

Rutten gick tvärs över ön genom ett högt bergspass och vattnet bara hällde från himmelen. Alternativet hade varit att köra runt berget och i så fall sträckköra två dygn. Starka vindar skakade husbilen och stora lastbilar körde förbi oss hejvilt. Malin gjorde ett riktigt hjältedåd som tog oss igenom passet.

Varning för ras-skyltar överallt. Varför har man sådana, funderade jag och Malin på. Är det för att man ska hinna väja för rasande stenar? 

Vi körde mitt i och under floder

På andra sidan kom solen fram och vi såg Castel Rock där delar av Sagan om Ringen-filmerna spelades in. Det var värt hela körningen och den regniga glaciären! Otroliga kalkstensformationer som man kunde klättra omkring på, hög klar luft, stora örnar som cirkulerade och otroliga bergsmassiv runt hela horisonten.

Visst ser det ut som att vi är inklippta i den fantastiska bakgrunden? Rasmus foto-bombar. 

En (numera klassisk) höftsving som foto-bombas av Mackan. 

Från bilen.. åh. 

Castle Rocks, där har aldrig varit någon bebyggelse utan klipporna är helt naturliga

Om man inte är konspirationsteoretiker ..då är det aliens som byggt hela alltet. 

Rasmus fotograferar nejden.

I Christchurch har vi hittat en riktigt lyxcamping. Här är rent, barnfritt och allt fungerar!