Hej! Jag och mamma har åkt en vecka till Sicilien för att leva som i tv-programmet "solens mat", äta "lyxi-pyxi" och läsa böcker. Vi började med att åka tåg till Kastrup 4 h för tidigt för att ha tid att gå i affärer, men som vanligt (vilket vi vet, och alltid gör samma fel) så får man inte gå in till all shoppingen för än 2 h innan boarding. Efter mycket väntan, halvtaskig asiatisk fusion (läs: odefinierad) - lunch och en enormt söt latte på Starbucks gick vi på planet. Min stol gick inte att fälla, men det hindrade ingen och 5 h senare (inklusive nervöst byte i Rom) hade jag vilat till mig en magnifik nackspärr.

 

Vi tog en buss på vinst och förlust in till Catania, vårt hotell låg enligt mamma mitt i stan och gick inte att missa. Så, efter att inte ha orkat kolla i guideboken i 30 minuter så hoppade vi av tillsammans med några engelska turister i vad som kanske var mitt i staden. Det blev till att dra upp iphone och följa plutten på skärmen i 30 minuter till fots. Det var folk överallt och hela staden ser ju ut som ett upprenoverat Havanna. Jag bara väntade på att de läskiga kubanska männen skulle börja skrika, men det var det ingen som gjorde! Alla verkade ha bråttom i vardagen. Barockhusen ligger som bakelser och glänser, här finns inga papperskorgar så det är skräp överallt. Det luktar disel och fisk. Trots att det typ är 20 grader utomhus går samtliga italienare klädda i pälsjacka, boots och mössa.

 

 

Vårt hotell heter Hotel Bianca, inredningen är som att man korsat Alice i Underlandet, tre drogade italienska designer och IKEA en mörk natt. Ägarna är trevliga, sängen är jättemjuk (men träbotten under det jättemjuka är jättehård) och vi har en toalett tvärs över en hall "multi-colore".  

 

Första kvällen åt vi på en riktigt turistig restaurang, praktgrälade om invandringspolitik (som man ju gör på semester..) somnade mycket arga i sängen - för att vakna till en varm, härlig, solig morgon och hela det blåa havet som sträckte sig ut bakom barockfasaderna.

Förmiddagen gick åt till att försöka hitta havet, men eftersom vi blev pekade i fel riktning och gick längt en järnväg i kanske en halvtimma så hittade vi Centro Culturale Moderna istället. Där var det inte öppet men mycket, mycket vackert.
Så drack vi en nödkaffe, pinnade tillbaka till mitten av staden och hittade en väl dold ingång till en pir. Man fick korsa ett hamnområde där det lät av saker som smällde i vinden, vågor och måsar. Korta, nätta (och MYCKET moderiktiga) italienska seglare spankulerade omkring med snusnäsdukar om halsen och vi såg en stor båt som låg sänkt i hamnens azurblå vatten.
Piren var ca 2 km lång, och på den joggade och gick en massa, igen mycket moderiktiga, människor. Längst ut så satte vi oss och pausade, jag målade lite och mamma solade.
 

 På bilden ovan ser ni mig, jag plockar fram färgerna. Det var 25 grader varmt, gassande sol och måld vind. Havet slog upp på piren och hela hamnen var full av segelbåtar och jollar som kryssade av och an.

 

 Så här såg Catania ut från piren sett. Ni får tro mig på mitt ord, för det visade sig att datorn inte accepterar mitt minneskort till kameran, det enda som fungerar är mammas iphone. Idag var det stora moln som skymnde Etna.

Här är en liten "Duomo" som ligger mittemot vår balkong. På eftermiddagen åt vi söndagmiddag på en restaurang. Grillad tonfisk som var underbar. Restaurangen hade ett bord med fiskar på Lit de Parade och små räkor som inte var döda utan låg och sprattlade med spröten. Sedan sov vi 3 h på hotellrummet.

Ikväll har vi gått igenom staden igen, ätit en glass och köpt kebab som ingen av oss orkade efter all fisk. Imorgon ska vi ta buss/båt ut till de Lipariska öarna. Mamma har planerat hela resan, man vet aldrig hur det går då...