lördag 31 januari 2015

Från parkeringsplats till vingårdar till sälar


Vi stannade över natten på en gratis parkeringsplats vid en idrottsplats mitt i Nya Zealands bästa vindistrikt, Malborough. Där fick vara max tio husbilar, absolut inga tält och parkförvaltningen kontrollerade regelbundet ca två gånger om dygnet att alla regler följdes. Regnet låg i luften och jag gjorde ett egenkomponerat crossfit-pass på den stora gräsmattan. Nöjd och glad återvände jag till middag och gick in …tystnaden spred sig och alla såg sammanbitna ut. JAG GICK IN MED SKORNA! Kors i taket, svinpäls går igen, jesus och heliga Maria! Underdådigt nästan bugade jag ut och sopade golvet med mina bara händer efter mig, mumlandes lugnande ramsor.

Handikapptoaletten fick fungera som omklädningsrum och dusch. Med hjälp av en vattenflaska tvättade jag håret spritt språngande nedgången i brygga bakåt över vasken med en dörr som inte gick att låsa. Det gäller att sätta krydda på vardagen! Övriga campare på parkerningen var antingen idrottsnördar eller (av utseendet att döma) storkonsumenter av marijuana.

I ljuset av Mackans ”vildsvinslampa” (eller LED-ficklampa, som vi andra kallar det) kickade jag sedan rumpa och vann samtliga (två) omgångar mexican train. Under natten höll jag konsert med nyförkylda snarkningar av sådan magnitud att Rasmus höll för min näsa i omgångar för att få ro. Det två i sängen där nere sov nog rätt gott ändå.

Vi vaknade till att regnet smattrade mot husvagnstaket, set stank sura ullstrumpor i bilen och vi blev tvungna att lämna parkeringen utan frukost för man skulle vara därifrån innan åtta. Jag hade lovat alla att guida oss till en fantastiskt romantisk plats att äta frukost på, och med en del missriktad guidning från tre håll slutade vi tillslut på en gräsplätt på infarten till en vingård. I regnet, med halvljummet kaffe och bilister som vinkade glatt, höll vi ett ö-råd som skulle fått vilken Robinson-deltagare som helst att blekna av fasa. Det beslutades att 1. ”det kommer att sluta regna …kanske idag” 2. ”vi hyr cyklar och gör en egen vintur, övriga alternativ är antingen oekonomiska (svindyra) eller fullbokade”.

Glada campingfamiljen håller frukosthumöret uppe
Dagen blev så otroligt lyckad! Vi hyrde av en liten försynt man med vattniga ögon och fantastisk trädgård. Det blev inga tandemcyklar för ingen ville cykla med mig… (förstår inte varför). 

Cykelmannens trädgård var att jämföra med mormors, det luktade underbart. 
En cyklist står redo! 
På vingårdarna var de så trevliga och vinet var fantastiskt. Vi var på en guidad tur på en gård som drevs av den legendariske schweitzaren Hans Herzhog. Guiden var en slank mörkhårig sommelier med tysk brytning och glugg mellan framtänderna. Den där Hans verkade vara en excentriker av rang, personalen visste inte när druvorna skulle plockas för det bestämde Hans efter hans hemliga provsmakning. Allt handplockades och Hans bedömde själv varje druvklase innan den pressades. Temperaturen där vinet lagrades bestämdes av Hans som var nere där flera gånger om dagen för att känna in läget. Vinets sammansättning var även det efter Hans hemliga recept och man kunde inte veta alkoholhalten innan hela processen var färdig eftersom Hans när som helst kunde ändra någonting.

Får som betar bort ogräset bland dessa Pinot Gris som växer på kalkstensrik mark (..nej jag kan inte smaka det i vinet, det vet jag från en informationsskylt) 
Jag vet nu att min favoritdruva är Chardonnay och att viner smakar olika. Vart efter dagen led blev vi rätt berusade, förutom Marcus som bara luktade på vinet. Han förvånade oss alla genom att dra skämt efter skämt iklädd magväska, reflexväst och friluftsbyxor. Helt höga på skratt, vin och med vinden i håret var vi runt på fem vingårdar och ett ölbryggeri.

mm mm! Salut!
På vägen mot nästa campingplats sov vi en berusad/åksjuk sömn. Jag vaknade av att slå i huvudet i fönstret i inbromsningen inför en 25 km/h-kurva och med huvudet pressat mot rutan såg jag en säl råma mot himmeln på en klippa. Skrikandes dirigerade jag in bilen till vägkanten och efter det insåg vi att hela kusten kryllade av säl.

En skarv håller sig undan sälbestarna. 
Man kunde komma extremt nära, bara några meter (men vi stod på en upphöjd vågbrytare och var utom all fara)
I natt bor vi på en strandcamping. Tältet är uppsatt under en korkek direkt vid vattnet och efter en rungande genus-diskussion där alla röt rätt rejält på varandra somnade vi nöjda. 

Lägg till bildtext







1 kommentar: