Hela förmiddagen solade gänget och jag körde boogieboard som
jag flörtat till mig av badvakterna. Det var perfekta vågor och strålande sol.
Senare skulle det visa sig att vi missat med solkrämen på olika underliga
ställen (hela Mackans mage till exempel) och Rasmus fick lätt solsting. Jag målade av en bit av kusten och så tog vi
campern till en pizzeria som Malin läst om i Lonely Planet. Itailensk pizza och
en intensiv diskussion angående skillnaden på dyrt och billigt bubbelvatten
(det är skillnad!) i hettan.
I Wellington finns det tre campingplateser. Två av dem är
parkeringar mitt i stan där man kan stå bara en natt, men vi valde den som låg
en bit utanför. Det finns gräsmatta och är tyst och lugnt men det ligger bara
10 meter från en motorväg och precis under flygplatsen verkar det som.
Jag och Malin utforskade nationalmuseet på eftermiddagen.
Det var storslaget och jätteintressant att lära sig om all natur vi har bott
mitt i under två veckor. Min vana trogen gick jag rakt in i en skylt med näsan
före, och snubblade en halv trappa ned. När vi tittade på konstsamlingen såg
jag plötsligt min akvarell från gårdagen på väggen, fast jättestor och i
olja! Jag kände stark samhörighet med
den schweitziske konstnär som på slutet av 1800-talet suttit på samma sten som
jag och målat.
 |
| Jag fick en kostig känsla av att vara plagierad.. |
Killarna anslöt och vi åt på en löjligt dyr restaurang,
drack öl, spelade biljard, dansade med kidsen och slutade i en enda (rät
berusad) röra på hemväg i taxi när det började vända mot morgon.
 |
| Malin guidade oss genom natten och Craft Beer med LP i högsta hugg |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar